Om bokprat

Bokpratet är en av våra viktigaste läsfrämjande insatser. Det sker både formellt, för barngrupper, skolklasser, pedagoger, föräldrar, kollegor, och informellt, mellan bokhyllorna, i skolans korridorer, i samtal med enskilda barn och ungdomar.

crossover1_rebecca_09Vi hade två utmärkta inspiratörer som upptakt för vårt projekt – i Kalmar Rebecca Borg från Skolbiblioteksforum i Växjö. I Växjö och Karlskrona var det Metta Kamp från Teleborgs bibliotek i Växjö.

Här har du möjlighet att ta del av deras power point-presentationer

Bokprat också berättande

crossover_eva_a_09

Berättarpedagog Eva Andersson från Ljungby bibliotek och Sagomuseet i Ljungby har många års erfarenhet av både av att bokprata och berätta. På sitt suggestiva sätt blev hon en sammanfattning och fortsättning på projektets tidigare studiedagar – bokprat, dramatisering, rösten som instrument, tema, rekvisita och total kontakt med publiken.

Reflektioner – utdrag ur loggböcker

Åker till biblioteket i Kalmar, med mina ”bokpratspartners” som jag inte känner så väl för att börja en kurs om bokprat och läsfrämjande. Har inte satt mig in så mycket i vad det ska handla om men läst igenom papper med information och tycker att det låter intressant och är nyfiken. Förväntningarna är att bli inspirerad och att få träffa kolleger med samma intresse och att lära sig nya saker, hoppas på nya tips och idéer.

Att höra på inledarna till kursen kändes bra. Lagom nivå och personliga engagemang från dem. Kul att få lära känna andra. Rebeckas inledning med fladdermusen var bra och inspirerande. Egentligen är det ju inget nytt med att starta upp så. På Lärarhögskolan jobbade vi mycket så, för att starta teman men nu fick man en puff igen. Med lite rekvisita blir det intressantare och man fångar in lyssnarna.

Lite andra tips och idéer samt ett frö som såddes för detta med bokprat. När man som jag jobbar som klasslärare är det ju så mycket mer än bara läsning (ett av de viktigaste områdena dock)som man ska vara engagerad i, så för mig känns det som en fortbildning där jag nu sätter fokus på detta område ett tag och utvecklar mig i det.
___________________________________

Det som inspirerade mig mest var Rebecca som person, hennes entusiasm, hennes klädstil och flätorna på huvudet, hennes sätt att ta in rekvisita och fantisera ihop historier som intro till bokpratet. Bra tips att blanda in någon utifrån som kommer och lämnar ett brev mitt i bokpratet, den ska jag absolut testa.

Jag kände att jag fick lite upprättelse på något sätt angående att bokprat tar tid, det behövs inläsningstid (som jag inte har) och förberedelsetid för bra, genomförda bokprat (som jag inte har). Hennes bokpratstänk påminner mycket om mitt sätt att tänka och det var inget nytt för mig som har bokpratat/boktipsat/hållt på med lässtimulerande åtgärder för barn i nio år. Det skulle behövas en bokpratare som bara arbetade med det på varje bibliotek, för det blir succé både för barnen och lärarna om tiden finns. (Det var skönt att det var smörgåsar till fikat och inga vetelängder)_________________________________

Första tillfället för ”cross-over”. Efter en del mailande och tänkande och fixande har vi nu med gemensamma krafter kommit fram till vilka som ska gå denna utbildning. Det ska bli spännande, men vi är fortfarande lite osäkra på exakt hur vi kommer att använda detta i vår verksamhet. Helst skulle jag vilja hitta sätt att jobba ”kommunövergripande” och inte enbart låsa sig till enskilda skolor. Det är matnyttigt innehåll i utbildningen som kommer att gynna verksamheten hur som helst, på vilket sätt den ska sätta spår får växa fram allteftersom.

Efteråt: Väldigt inspirerande och duktig bibliotekarie från skolbiblioteksforum i Växjö. Mycket fokus lades på att vi ska FILMAS! ”Hur känns det nu..” ”Ni är modiga…” osv. osv.  Jag kunde inte låta bli att fundera över hur de pedagoger jag bjudit in till kursen skulle reagera, vad de hade förväntat sig m.m. Kände att vi varit lite vaga i beskrivningen av hur vi skulle jobba med detta – eftersom vi själva inte riktigt visste… Eftersom jag just nu gör ganska få bokprat, och vi har ytterligare besparingar på gång som kanske gör att vi ännu mindre är ute i klassrummen så gäller det nu tycker jag att hitta så effektiva och bra – och gärna roliga! – former att jobba med läsning och läslust som möjligt! Och kanske kan detta hjälpa oss på vägen!___________________________________

cross_plan_bokpratDet var i stort en mycket givande eftermiddag. Jag blir så glad när jag får konkreta tips och idéer som jag kan använda och det fick jag verkligen av Rebecca Borg. Det var spännande att höra bibliotekspersonalen reaktioner på det hon sa och jämföra det med mina erfarenheter som lärare. Jag trodde till exempel att bibl. personalen hade mycket mera tid för inläsning men det visade sig inte stämma. Rebeccas råd om att inte prata om böcker som man ogillar höll inte alla med om. Jag tänker själv att jag måste läsa och prata om böcker/genrer som jag inte tycker om.

Jag har ofta tänkt på hur dåligt jag ”hushållar” med allt jag läser. Dokumentationstipsen gav mig en knuff i rätt riktning.

Bokprat för pedagoger blir ett projekt som jag ska ta tag i till hösten. Jag blev oerhört inspirerad och sugen på att berätta om alla tips för mina kolleger och det som var allra bäst var tanken om rekvisita. Kul! Det är mycket viktigt att vi stärker läraren i sin roll att kunna bokprata för sina elever. Vi kan inte alltid luta oss mot våra duktiga bibliotekarier. Tänker även att jag på något sätt ska ha användning av detta projekt i mötet med föräldrar.
_____________________________________

Förväntningar – att få lite nya tips och inspiration på hur man förbereder, utför och dokumenterar bokprat på ett rationellt, lätt och smidigt, men ändå intressant sätt.

Bra – kul idé att lyfta fram fula böcker. De blir gärna stående i hyllorna. I samband med att jag diskuterar med eleverna hur man väljer böcker. Vad som påverkar en med framsidor osv så brukar jag klä in en bok i aluminiumfolie som jag läser ett spännande stycke ur.

Intressant att få syn på lite olika typer av dokumentation. Det gäller att tänka efter vad man har för behov. Att det är ett smidigt sätt för just mig att dokumentera så att det blir av. Mitt kortsystem passar mig ypperligt. Jag har sorterat dem efter årtal – bra när man kör ex Bokjuryn, och sedan i alfabetisk ordning efter författaren. Korten är smidiga att stoppa i boken inför ett bokprat så att man kan läsa på innan. Och de finns som trygghet om man skulle få totalt hjärnsläpp…

Rekvisita – hitta nya ingångar till bokpratet. Försöka att få lite variation på det. Blir mer intressant att lyssna på.
____________________________________

När barnbibliotekskonsulenten först berättar om att de ska söka pengar till ett bokpratsprojekt blir jag riktigt upprymd. Hurra, äntligen något man länge längtat efter! Tror att många av mina barnbibliotekariekollegor tänkte detsamma, åtminstone av deras reaktioner att döma.  Trevligt utveckla sina bokprat. Har kört fast. Känns som att det är samma stuk på de bokprat jag gör vid klassbesöken på vårt bibliotek, fast på lite olika nivå beroende på vilken årskurs jag har framför mig.
– Ha!, jag vill kasta mig in i det meddetsamma. Inte en tanke på vad det kommer att innebära eller någonting. Huvudstupa rätt in i projektet, det är vad jag vill just nu!
Vem ska jag ha som min pedagogiska partner? I samtal med min chef berättar jag för honom att jag vill ”handplocka” den här personen bland några som jag redan har ett väl etablerat samarbete med och som jag vet kan/vill fungera tillsammans med mig under hela projekttiden.

Av erfarenhet vet jag att när skolledarna getts denna uppgift, har de valt personer som sedan visat sig ”inte hålla måttet” av olika skäl. Chefen ger mig grönt ljus på detta. Jag sänder ut mejl till tre personer, för vilka jag presenterar projektet med alla dess handlingar samt ställer frågan ifall de kunde tänka sig att delta. Jag får snart svar från två av personerna. Den ena säger att hon nog inte kommer att ha tid till detta eftersom hon är mer och mer involverad i skolan. Tidigare hade hon ansvar för biblioteket på sin skola, men blev bortryckt när skolan skulle delta i ett utvecklingsprojekt. (Med facit i hand får man tyvärr säga att projektet snarare blev avvecklande!!)

Den andra personen blir väldigt glad och skickar ett mejl till mig fullt av positiva tillrop. Hon vill gärna delta, men måste först förankra det hos sin chef, så det tar ett tag till innan jag kan få slutgiltigt besked.

Under tiden jagar jag den tredje personen, som ännu inte besvarat mitt mejl. Vad jag förstår har hon inte för vana att öppna sin mejl så ofta, varför det kan dröja innan mitt budskap når fram. Efter en tid kommer dock svaret. Hon säger att det visst kunde vara roligt att delta, men känner att hon inte har tid p g a att hon är involverad i så mycket på skolan. Inte nog med att hon har skolbiblioteket utan hon arbetar även på fritids, vilket kan vålla tidsmässiga bekymmer. När hon hör att en av hennes kollegor blivit ”eld och lågor” och gärna vill delta, tackar hon nej för egen del och menar att det är bättre att den som är mest motiverad får gå med. Jag meddelar den tredje personen att hon är med i projektet, såvida hennes chef sanktionerat deltagandet. Mejl-jubel uppstår!!!

Plötsligt går det upp för mig – herre jösses, vad har jag gett mig in på? Jag som är värdelös på att ”föra mig” på film. Låter dessutom alltid så nasal, så att man kunde tro att jag jämt är förkyld eller ansatt av något allergen. Och detta som ska ut på nätet … ?! Vojne, vojne
______________________________

Ja, då har jag varit på första träffen. Allt känns ganska rörigt nu i början. Lite otydligt vad det här projektet ska utmynna i och vad min uppgift i det hela blir. Men det kanske ger sig efter hand.

Själva projektet kan ju bli väldigt givande. Vi får ett bättre samarbete med biblioteket och jag får lite mer kunskap om bokprat. Jag hoppas ju kunna utveckla mina dramakunskaper också via detta projekt. Dock tror jag att detta projekt gynnar bibliotekspersonalen mer än mig eftersom att de är de som jobbar med bokprat osv. Det är kanske inte så stor chans att jag kommer att bokprata med fritidsbarnen men gärna bjuda in bibliotekspersonalen för bokprat hos oss. Det är ju bättre att de som har tillgång till böcker och kunskap om vad som är lämpligt osv sköter det och så gör jag det jag är bra på. Jag tycker att det är synd att det inte är fler pedagoger med i projektet, då hade kanske vår roll tydliggjorts lite. Jag förstår inte riktigt heller varför det ska ta så lång tid. Det känns som om hela projektet är väldigt utdraget.
_______________________________________

Upptaktsmöte. Upptakt till vad? Tvångskommenderad och skeptisk från början blev jag nedstämd vid detta möte. Mina egna bokprat som jag efter många år kom fram till formerna för, former som passar mig, är alls inga bokprat förstod jag när jag hörde Metta Kamp. Gud vet vad de är. Kan de fungera i detta projekt? Hennes ambitiösa recept verkar totalt avtändande på mig. Nåväl. Kanske mina hemgjorda kan användas under projektet. Jag är ju inte tvungen att visa upp dem på nätet. (Men till vad nytta är de då?)

Att en förmiddag, eller en dag, inte skulle räcka till att lära mig att filma begrep jag ju från början. Nu fick jag detta ytterligare bekräftat. Skaffa kamera och lära sig tekniken får vi själva ansvara för. Som väl är finns det ett par personer i min förvaltning som kan hjälpa till med det förra. Det senare kan man inte vänta sig att två redan hårt ansträngda vaktmästare ska ta på sig. Så hur det ska gå till står skrivet nånstans i mörkret. Nää. Detta var värre än jag väntade mig.

Jag har letat i YouTube efter Bokprat och Boktips. Jag hittade urtråkiga norska bokprat där de snälla bibliotekarierna står rakt upp och ned och visar och berättar om en bok i inomhusmiljö, framför ett fönster. Det enda som rör sig är folk som går förbi på vägen utanför. Sen hittade jag sådana som  har spelats in utan publik, utomhus, där man växlar mellan prataren och olika illustrationer. T ex förtjusande soptunnor med smällande lock till ”Hanna,huset och hunden”, borttappade plånböcker mm. Kul! Sånt skulle jag vilja göra!

______________________________________________

Jag känner mig lite osäker för bokprat. Kommer jag att använda mig av detta? Bokprat är ju inte det jag brukar göra! Jag dramatiserar ju mera.

Men jag förstår hur viktigt det är att man fångar intresset för böckerna på ett levande sätt.

Det jag ska prova med mina barn  är att de ska få dra en bild och att vi gör en saga utifrån bilderna. (ur en berättarkortlek med inspirerande motiv)

_________________________________________

Den här gången var det berättarpedagogen Eva Andersson som delade med sig av sin kunskap och sina erfarenheter i ämnet bokprat och berättande/dramatiserat bokprat. När man berättar något är det viktigt att lägga in känsla, det är nämligen det som stannar kvar hos åhöraren. Enligt Eva så är orden bara 20% av det totala framträdandet, resten är kropp, gester och hur vi agerar. Visa med hela kroppen, det du vill förmedla. Använd rösten och varierar röstläge och röststyrka. Var inte rädd för att göra pauser, det ger åhöraren möjlighet att låta det han eller hon har hört, att sjunka in. Ta gärna ta med rekvisita, eller något personligt.
Man ska aldrig berätta hela boken. Eva liknar ett bokprat med att öppna dörren och bjuda in dem som lyssnar över tröskeln. Om man väljer att berätta om en händelse mitt i, kan det ses som att man öppnar ett fönster. Man behöver dock inte ta med den häftigaste händelsen i boken, då kan man ge läsaren felaktiga förväntningar. Ett trick för att väcka intresse, är att berätta om boken i jag-form. Det är bra om man kan involvera de som lyssnar i berättelsen, så att de blir en del av det hela. Ögonkontakt med lyssnarna är också väsentligt.
Men det allra viktigaste, är att man tycker om det man berättar om! För att kunna berätta om något, måste man hitta ”den röda tråden” i berättelsen. Var utspelar det sig? Vem handlar det om? Vad är det som händer? Om man har dessa frågeställningar i grunden, så blir det lättare att hitta och memorera den röda tråden. Den som berättar ger åhöraren sin bild, av historien. Det är viktigt att ha en ordentlig början och ett tydligt slut, så att den som lyssnar vet att när berättelsen börjar och slutar.
Det här är vad jag snappade upp av Evas information i torsdags. I teorin låter det ju jättebra, men det kan vara svårare att genomföra i praktiken. Jag tror inte att jag gjorde det efter alla konstens regler, när jag skulle presentera min bok. Det man oftast tänker på när man står där framför en publik, är ju på vad man ska säga. Då kan det vara lätt att man glömmer bort rörelser, gester, att variera rösten och att ta in åskådarna i berättelsen. Men jag tror att det är en träningssak, som blir bättre och bättre, ju säkrare man känner sig under presentationen. Det som fortfarande gäller, är nog att man måste lägga upp bokpratet efter sin personlighet. Om man gör något som känns konstigt och onaturligt för en själv, så ser det nog inte så bra ut mot publiken i alla fall.

Vi gjorde några övningar, där vi bland annat fick känna på hur det känns när den som lyssnar är totalt ointresserad av det vi hade att säga. Det var en intressant erfarenhet att uppleva det med vuxna människor. Jag har tidigare varit med om att något eller några barn i en klass är koncentrerade på helt andra saker är min bokpresentation, men det kändes konstigare när det var vuxna människor som tydligt visade sitt ointresse. Det är ju alltid en utmaning att försöka få med sig dem som inte verkar så närvarande och intresserade. Jag antar att det är huruvida man klarar av det eller inte, som visar om man är en skicklig berättare eller inte.
__________________________________

Berättarkortleken ska jag köpa till mig själv och även tipsa mina kolleger om. Små trevliga berättelser att förmedla vid valborgsmässoaftonens middagsbord fick jag också med mig hem.

Jag känner mig osäker när jag ska bokprata på ”bibliotekssätt”. Mitt sätt att presentera böcker för eleverna ligger på en annan nivå och jag som lärare känner mig verkligen underlägsen mina duktiga kurskamrater. Men jag ska minsann lära mig!
_________________________________

Vet inte riktigt vad det innebär att träffa en litteratur pedagog men förhoppningsvis kommer jag att lära mig mer om bokprat eftersom jag inte har någon erfarenhet av det alls. Kanske kommer vi även att få hjälp att välja böcker för framtida projektet.

Det var en kanon föreläsning! Att blanda praktiska övningar med bokprat var väldigt lärorikt. Jag kände att jag fick en bättre bild av vad det är vi ska göra. Men uppgiften vi fick, att välja ut böcker att bokprata om till hösten kommer att bli jobbigare för mig än för tex bibliotekspersonal eller skolpersonal som jobbar i skolbiblioteket. Jag har inte lika mycket kontakt med böcker i mitt arbete och måste lägga en hel del tid på att läsa och hitta böcker som jag gillar så jag kan bokprata om dem. Det hade varit bättre att vi i paren hade hittat böcker tillsammans och kunde bokprata ihop.
________________________________

I morgon är det dags för nästa cross-over-träff. Denna gång ska berättande stå i fokus. Litteraturpedagogen Eva Andersson har jag ju mött vid ett tidigare tillfälle, i samband med en utbildnings- och inspirationsdag för pedagoger. Jag vill minnas att det var en lärorik dag. Förväntar mig detsamma av heldagen i X
.
Det blir alltså sista projektdagen för våren. Berättande som tema efter en halvdags projektupptakt och en heldags dramapedagogik. Till hösten skall vi lära oss att hantera en filmkamera, därefter är det dags för förberedda
5 (5)
bokprat på ett eget valt tema som final tillsammans med Eva Andersson. Jag tänker att det skulle behövas ägnas tid också åt att behandla det större sammanhang i vilket målet för projektet, att producera dramatiserade bokprat för webben, ingår. Jag tänker då på marknadsföring av biblioteket, webb 2.0 och bibliotek 2.0, som jag tror att de flesta av oss skulle behöva mer insikt i och kunskap om.

En givande och inspirerande dag. Bra balans mellan uppgifter i berättande och föredragshållarens input. Spännande att lyssna på vad de andra projektdeltagarna har att berätta. Fascinerande att vi är så olika; det är ju också det som föredragshållarna gång på gång tar fasta på – att vi var och en ska ta vara på den egna personligheten, att det är den som utgör styrkan i bokpratet: det är inte tal om att personligheten ska suddas ut. Också dramapedagogen betonade ju detta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: